Svenska Privatskolan i Uleåborg är en speciell plats. Det visste jag sedan förr. Det är också Luckan Uleåborg som ligger i kvarteret och som upprätthålls av Svenska Kulturens Vänner.
Och vilket kvarter sen. I centrum av stan finns en finlandssvensk skola, som under vårt besök igår var full av upptagna – därtill artiga elever och kunniga lärare. Som gammal elev i rikssvensk skola, tar jag av mig hatten, och bugar riktigt djupt. Svenska ord i lek och stoj på en gård i Norra Österbotten, i en modern skola på en plats med en ofta dramatisk historia som röner intresse. Driven av en organisation som är den kompletterande instansen i världen för alla de som växer upp med svenskan som första språk härikring.
Tillsammans med kollegorna Riika, Anna och Asko planerade vi språkverksamheter i nätverket i höst. Och ännu en gång blev jag påmind om det lokalas styrka, och min egen okunskap. Mötet skapade nya grepp – bättre för alla – omfattande fler målgrupper. Vi återkommer med upplägg.
Tack för ett bra möte. Och tack Sampo Backman för en fin visning av skolan och stan.
/ KN